Jag lever!

Oj, undrar varför jag inte tar bort bloggen egentligen. Skriver aldrig här ändå. :P
Men när jag ändå är här kan jag skriva ett litet inlägg.

Nadia, min älskade dotter har hunnit bli hela 4 månader. Tiden går så fort.
Hon utvecklas hela tiden och det är så underbart att se alla framsteg. Hon har hittat sina händer, sträcker sig efter saker, skrattar högt mm.
Igår kom Nadias mormor hem med en bumbo stol som jag bett henne köpa. Nadia vill helst sitta upp men har inte fått tillräckligt stöd i hokus pokus stolen. Men i Bumbon går det prima.
Jag har slutat amma på dagarna. Ammar dem två första och dem två sista målen.
Detta var ett jobbigt beslut, men eftersom jag har haft sår sedan Nadia va en vecka som bara blev värre stod jag inte ut mer. Tänkte först börja med ersättning för att brösten skulle få vila lite, men kommer att fortsätta. Vet inte hur länge jag kommer att amma nu, tar en dag i taget.

Huset som vi har renoverat och ska fortsätta med börjar kännas väldigt litet och projektet att byggs ut väldigt stort.
Det är blandade känslor just nu. Vissa dagar vill jag säljs och köpa något större. Andra dagar inte alls. Läget här är helt underbart, men huset för litet som sagt. Hade det inte varit för tidspressen för att ge Nadia eget rum hade det funkat, men tiden hinner liksom ikapp oss...
Väntar på ett besked som kan avgöra allt...

Våren är i antågande och det har varit plusgrader flera dagar. Underbart! Nadia har fått sova ute i vagnen och jag har gått promenader och solar längs husväggen.

Idag är vi hemma själva, Andreas jobbar. Får se vad vi ska hitta på. Kanske en tur till Nadias morfar och sen mormor, vi får se. :)

Ha det bra där ute!!

Kram //Zandra