Jag ger mig inte tiden att sätta mig vid datorn för att uppdatera, har fullt upp med allt runt omkring. Hade även tanke på att skriva på telefonen, men inte ens detta har lyckats.
Så, jag får be om ursäkt till mina få men ack så viktiga läsare!
Så vad går då mina dagar till? En fråga jag många gånger har funderat på, men försvinner det gör dem. Jag jobbar 11-18, börjar dagen med promenad och sen tar jag det lugnt hemma innan det är dags för jobb. På kvällen kommer jag hem, gör de vanliga sysslorna, promenera, träna eller uträttar ärenden. Helgerna spenderas till största delen uppe i stugorna. Har målat panelen, köket är uppsatt, hallen färdig till stor del. Andreas har börjat gräva dranering runt stugan, men stötte på ett stort berg. Ett problem till att ta itu med, men inget omöjlighet problem.
Denna veckan är även den sista veckan på mitt nuvarande jobb. På måndag börjar jag ny anställning på nygammal arbetsplats. Känns underbart!
Jag vet inte vad jag mer ska skriva. Dagarna rullar på så snabbt att jag inte ens hinner blinka eller tänka efter vad jag egentligen har gjort. Det ligger så stort fokus på vad som kommer hända längre fram att både jag o Andreas glömmer leva i nuet. Vi vill bara skynda på tiden och få bygget färdigt så vi kan njuta av att bo på det som vårt. Men som sagt, den som väntar på något gott. Men fokuset på framtiden gör att man inte prioriterar det som händer här och nu, man vill liksom inte ta tag i det. Man ger sig inte tid till njuta, umgås och bara vara. Och jag klagar inte. Detta är i stort sätt något vi själva väljer, men jag hoppas verkligen att nära o kära har förståelse på hur vi tänker. Vi väljer inte bort någon, vi är bara väldigt fokuserade.
Jag hoppas att ni har det bra där ute och njuter av den svenska våren som blomstrar ut till sommar. Jag finns här, jag lever, bara i min egna lilla bubbla :)
Ta hand om er!
/Zandra
